Andio Skopelos

Vackra Skopelos i soluppgången i morse. Nu sitter vi på ett café i Skiathos hamn och väntar på att få åka till flygplatsen. Härrå Skopelos! Tjena Svärje!

 

 

 

 

Kalinichta från Skopelos

Har precis kommit in efter en sista skopeliansk middag på stamhaket Ta Kymata. Bougiourdi till förrätt, dvs Feta, goudaost och kefalotiriost som är ugnsbakade tillsammans med tomater och paprika. Sen blev det kleftiko som är en god lammrätt samt fyllt lamm med feta, tomater och bacon. Till efterrätt bjöds vi på en kaka, indränkt i citruslag. Jättegott! Idag tog vi en sista taxitur med våran Yannis. Nu vet han allt om svensk älgjakt! Vi drog till Stafilos för finaldoppet och lunch på tavernan med den fantastiska utsikten. Det var tufft att kliva upp ur havet när det blev dags att åka hem, men vi är ju två tuffa typer så vi klarade det. Vi fick också träffa en av våra absoluta favoriter här på Skopelos: hunden Svea! Ja, egentligen heter hon Sabrina men det visste vi inte första gången vi blev utvalda av henne. Hon väljer nämligen ut nya turister varje dag och sen följer hon hack i häl resten av dagen. I morse låg hon utanför hotellreceptionen och väntade på oss. Världens sötaste. Ren och snygg är hon också, våran älskling. Nu återstår bara att hoppa på resväskorna så vi får igen locken. I morgon kl 07.20 går båten till Skiathos och i morgon eftermiddag landar vi i Sverige, två svennekräftor med våra hjärtan kvar på Skopelos. Kalinichta från Annika och Faster.

"Svea" våran älskling

Faster

Annika

Middag på Anatolis

Godmorgon! Nu har vi precis vaknat upp till vår sista dag här på Skopelos. I morgon åker vi hem. Det känns vemodigt, hade lätt kunnat stanna två veckor till. Eller varför inte hela sommaren.... Igår kväll stegade vi hela vägen upp till Anatolis taverna längst upp i Kastro, den äldsta delen av Skopelos stad. Där uppifrån har man en vidunderlig utsikt över havet och hustaken i staden. Antingen såg vi svettiga ut eller så är Anatoli van vid att hans gäster är halvdöda efter färden dit upp. Det första han sa var "You want water". Vi tog ett bord precis vid muren med utsikt över havet. Nedanför stupade det rakt ned mot bränningarna. Sen åt vi en av de godaste middagarna under denna resa. Kan ha varit utsikten som kryddade upp det hela en del, men jag tror Anatoli vet vad han gör vid grytorna. Först fick vi in en skål stora, härliga oliver och ett fat med " salt-cured" ansjovis i olja. Hur gott som helst att bara spetsa på gaffeln och tugga på i solnedgångens skimmer. Sen tog vi in tzatziki, keftedes och ugnsbakad feta. Mmmmm... Till efterrätt bjöds vi på nåt som vi tror var syltade aprikoser. När det blev mörkt tändes små lampor överallt, katterna kom smygande för att hjälpa oss äta upp och rembetiko-musiken ramade in allihopa i en känsla som man bara kan uppleva i Grekland. Kalimera från Annika och Faster

 

Svenne-kräftor och andra arter

Vi har upptäckt en ny art: Svenne-kräftan! En svenne-kräfta är en skandinavisk art som den här årstiden häckar i Grekland, Turkiet och på andra sydliga breddgrader. Kännetecknande för arten är dess vita armar och ben, samt blekfeta bål. Bålen är oftast täckt av färggranna plagg - dock inte alltid. Ibland sveper den endast in sig i snören runt ändalykten eller en löjlig solhatt på knoppen. Arten svärmar företrädesvis på stränderna där individerna snabbt antar en nyans liknande nykokta kräftor (dock utan dillen). Den röda färgen framhävs effektivt av de vitare partierna. Nattetid sover individerna stående då de röda partierna tycks smärtsamma i kontakt med lakan eller pyjamas. Vi har noterat att vissa avvikande individer använder sig av en sorts vit substans som gnuggas in över fjäderdräkten. Dessa individer skiftar inte lika kraftigt i färg och tycks klara av att sova i liggande position.

Idag tog vi en favorit i repris och drog till Kastani. Lagom till att vi kom knatande nedför vägen, såg vi till vår fasa hur en utflyktsbåt precis ankrat och hur horder av folk vällde in mot den lilla stranden. Konkurrensen om solstolarna närmast vattnet blev med ens en fråga om liv eller död. Annika vinkade farväl till Faster och lovade att hon skulle komma tillbaka och hämta henne när solstolen var kirrad. Sen tog hon ett språng, rakt upp i luften och började hinderlöpningen över parasoll och turister, i en fart som skulle gjort vilken elitlöpare som helst grön av avund. Det fanns EN uppsättning solstolar kvar vid strandkanten när Annika närmade sig i expressfart. Från andra hållet dök plötsligt en norsk, en dansk och Bellman upp. De hade fått korn på samma solstolar som Annika. Nu var dyra råd goda!!! Med ett dödsföraktande språng och ett fruktansvärt vrål, kastade sig Annika fram och lyckades få tag på de sista solstolarna. Sanden sprutade och norsken, dansken och Bellman som fick grus i ögat, fick besegrade lomma iväg till solstolsraden bakom. I övrigt har vi haft en lugn och skön dag. Nu ska vi strax knata uppför alla 586349 trappsteg till Anatolis taverna i Kastro och se om vi kan få oss lite bouzouki-musik och porslinskrossning till middag. Kalispera från Annika och Faster.

 

 

Dags för voltan

Bjuder på två extrabilder innan vi går vår kvällsvolta tillsammans med de andra grekerna. Sen är det dags för middag. Kalispera från Annika och Faster

 

 

Blixtar och dunder

I morse vaknade vi upp till ett mulet och blåsigt Skopelos, men efter gårdagens trettiofemgradiga hetta var det bara skönt med en anings svalka. Vi hade ställt klockan på 7 för att vandra upp till Kastro, som är den äldsta delen av Skopelos stad. Vandra och vandra förresten. Vi gick i trappor, snarare. Hela virrvarret av smala gränder består av tusentals trappor. Långa och korta. Smala och breda. Man får upp flåset minsann. Passar fint med muskulösa ben till solbrännan, hehehe. Lagom till att vi nådde högsta punkten i Kastro, började det regna. Som tur är så ligger det en taverna där - Anatolis - med en häftig utsikt över det stormiga havet. Tavernan var stängd men det gjorde inget. Vi satte oss under ett tak och fick snart sällskap av två sömniga katter. När regnet avtog strosade vi vidare ned mot hamnen där vi hade tänkt käka frukost i hamnen. Men då drog det ihop ordentligt och började åska. Så vi köpte kaffe och mackor i en butik och hann hem till hotellet precis innan det började regna ordentligt. Nu har vi mumsat i oss frukost på balkongen medan regnet öst ner utanför. Det är nåt visst med varmt regn. Om det klarnar upp framåt dagen så kanske vi åker till Stafilos och badar. Annars stannar vi vi stan och softar. Kalimera från Annika & Faster

Mulen utsikt från balkongen

Anatoli hade hissat sjörövarflaggan på sin taverna. Passande i dagens stormiga väder

En av katterna som höll oss sällskap i regnet

Nyfångad fisk i hamnen

Lite storm på havet hindrar inte dessa garvade gubbar

Regnvåta gränder

Skopelos stad är vacker oavsett väder

Litet café i en av alla söta gränder

 

Till Limnonari med Yannis

Sedan i lördags är hotellet fullt av australiensare. De ber inte om ursäkt för sig själva. Alla skandinaviska gäster sitter och småviskar vid frukosten för att inte väcka bordsgrannen som slumrar över morgonkaffet. Det är inget för aussies. Det morsas "good morning mate", framme vid äggröran jämförs solbränna och myggbett och sen halar de upp sina iPad och loggar in så att ingen annan kommer sig in på hotellets nätverk. För en stund sedan, när jag kilade ner till gyrosluckan i hamnen för att köpa middag, mötte jag hela det glada aussie-gänget. De hade hyrt vespor och körde rally i gränderna. Katter och tanter flög åt alla håll. Nyss hörde vi ett brak nedanför balkongen. Nån (läs aussie) körde på en soptunna så att den skramlade iväg nedåt gränden. Och gränderna här är inte att leka med. De är branta. Hoppas den inte rullade över kajkanten. Då kan man få simma ända till Skiathos för att få tag på den igen.

I morse bestämde vi oss för att åka till Limnonari och bada. Det blir den femte stranden vi testar. Vi har sökt jobb som professionella solstolstestare till nästa säsong. Vi har tagit specialistexamen i ämnet. Som vanligt när vi ska åka nånstans, så ringde vi our man in Skopelos - Yannis! Han svängde upp vid hotellet tio minuter senare. Som vanligt med en extra passagerare. Denna gång en äldre man som inte verkade vara på väg nånstans. Kanske svärfar som inte hade nåt för sig och åkte med som sällskap. Det fick vi aldrig veta. Däremot fick vi se kort på Maria-Eleni och Dimitri - Yannis två söta barn. Han hade nog glömt att vi träffade dem på torget härom dagen. Vi tog ett kort av Yannis. Det ser lite mörkt ut. Det beror på att Yannis är orolig över att Meryl och Stellan ska känna igen honom. De brukar beställa taxi och smita från betalningen.

Väl framme i Limnonari fanns det bara en sak att göra - hoppa i badet. Det visade sig vara något lättare sagt än gjort. Längs hela strandlinjen ligger hala undervattensklippor, så man får vara försiktig när man går i. Men sen - vilket vatten!!! Kristallklart och ljummet. Eftersom det har varit närmare 35 grader varmt idag så har det varit bad eller skugga som gällt. Att ligga i solen är olidligt. Vi såg massor med fiskar när vi badade. Önskar att vi hade haft med cyklop och undervattenskamera. Vackra, kolsvarta fiskar och ljusa fiskar med svarta ränder simmade omkring oss. Plötsligt kom det in en båt mot stranden och killarna ombord vrålade: "Delfiner!!!" Sen drog de iväg ut mot havet. Långt, långt borta kunde man se hur det skummade när delfinerna simmade och hoppade runt båten. Tyvärr alltför långt borta för att kunna fotografera. Den som ändå haft en kikare...

Vi såg några andra simmare också. Till synes två brittiska turister i vit badhatt. Men vi såg nog att det var Meryl och Stellan som förföljde oss. Aldrig får man vara ifred. Kalispera från Annika och Faster

 

Skopelos CSI (Annika och Faster undercover)

Yiassas! Nu är vi, Annika och Faster, tillbaka på bloggen igen. Vi ser att våra vikarier skött sitt jobb och sett till att det dagliga blogginlägget skrevs även igår, medan vi hade annat för oss. Nu var det ju inte riktigt getter vi jagade. Nej, vi var på topphemligt uppdrag. Hade vi berättat igår så hade vi varit tvungna att döda er efteråt. Men idag kan vi avslöja sanningen. Vi har jobbat undercover och infiltrerat den illegala fiskmarknaden här på Skopelos.

Vi låtsades vara turister som skulle äta middag på en taverna. Vi strosade omkring på hamnpromenaden och låtsades kolla på olika alternativ. Egentligen så visste vi ju redan vad som var föremålet för vårt uppdrag. Således slog vi oss ned på Tavernan och låtsades med stort intresse läsa menyn. Med näsorna mellan moussakan och kleftikon höll vi noggrann uppsikt över hamnen. Och mycket riktigt! Efter bara några minuter rullade en mystisk bil fram. Ur steg en helmysko man och vinkade till sig en av servitörerna. De närmade sig diskret skåpbilen medan de i smyg mumlade hemligheter. Plötsligt, utan förvarning öppnade de bakdörrarna på bilen. Vi hade tydlig uppsikt från vårt bord på tavernan och synen som mötte oss var fruktansvärd.

VARNING! Känsliga läsare bör hålla för ögonen när de läser vidare.

Skåpbilen visade sig vara full av DÖD fisk. Låda efter låda, packade i is. Eftersom de helmysko bovarna inte anade att de var iakttagna, fortsatte de sina skumma affärer helt öppet. En av servitörerna högg tag i en stor, röd, rackarns fisk. Sen bar han omkring den, höll upp den så att kocken skulle se och verkade inte alls ha något förbarmande (med kocken alltså). Strax anslöt två kumpaner till. En äldre man med käpp, som visade sig vara den grekiska motsvarigheten till Gudfadern. Han var hela tiden beredd att slå till med käppen om något oförutsett skulle hända. Japp, nu vet vi hur det går till. Direkt från fiskbilen till restauranggrytan och vidare ned i nån, intet ont anande, turistmage. Den såg ganska spännande ut, fisken. Och eftersom vi gillar fisk så har vi bestämt oss för att verksamheten får fortsätta. Faktiskt har vi anslutit oss. Faster hytter med käppen och jag håvar in kosingen. Kalispera från Annika och Faster

Mannen med käppen står beredd att slå till

Skumma affärer

Kocken smiter och försöker se oskyldig ut. Har ni tänkt på att det alltid är kocken som är skum?

Det fanns fler som intresserat bevakade dramat...

Greetings from Kastani (known from Mamma Mia movie)

Dear blogreaders! Meryl & Stellan here. Annika & Faster have disappeared so we decided to do some writing on the blog instead. We'll continue in swedish: Hejsan! Stellan här. Ja, som ni hörde har Annika och Faster försvunnit. De sågs sist i en blå räser med grekiskt registreringsnummer, jagandes efter en getherde med hundra getter och en hund. Jag hörde nåt om att Annika skulle säljas till herden som fru, för 75 olivträd och några getter. Men var inte oroliga. Herden var snygg med låååångt skägg. Och han såg glad ut över att få en fruga. I allafall kan jag tipsa om Kastani beach här på Skopelos. Det är ingen slump att vi valde den som inspelningsplats för Mamma Mia-filmen. Den ligger naturskönt inramad av vita klippor och gröna pinjeklädda berg. Vattnet är kristallklart. "Man ser skiten under tånaglarna även på djupt vatten" (Stellans kommentar). "Oh, Stellan, you can't write that" (Meryl's comment). I allafall är vi glada att ha fått spela in vår film på samma strand som Annika och Faster satt sina fötter på. Det är en stor ära att ha fått beträda samma mark som de skulle komma att gå på några år senare. Nu hinner vi inte skriva mer. Vi ska ut och leta en taverna där man kan få sig en seg get till middag. "Oh, Stellan, that's not very polite. You should call the goat chewy instead. It sounds better" (Meryl again). "Vadårå, getter är sega. Men katterna på tavernan blir ju glada i allafall" (Stellan). Okej, ha en skön kväll allihopa. Vi lovar höra av oss när Annika och Faster syns till igen. Kalispera från Meryl och Stellan. (Streep och Skarsgård alltså)

 

Priset för en fru

Kanske nåt för brudbuketten

Kastani beach

Anonym moviestar... :-)

Meryl

Stellan

Mamma Mia vilken dag

Idag har vi följt i Meryl, Stellan, Pierce och Colins spår. Efter frukosten satte vi iväg i vår blå räser så att det rök i gränderna. Vi körde efter kusten med siktet inställt norrut. Hav och pinjeskogar kantade vår slingriga väg. Det blev en del fotograferingsstopp men tyvärr gör sig ju aldrig vyerna lika bra på bild. Ljuden, dofterna och de ljumma havsvindarna måste ju liksom upplevas.

Vi träffade ett norskt par vid frukosten imorse. De var här för sjuttonde gången i rad och berättade att de blev så förälskade i Skopelos vid första besöket, att de aldrig kommit sig för att besöka nån annan grekisk ö efter det. Skopelos har sannerligen sina fans.

Ett av stoppen vi gjorde var vid Kastani - en av stränderna där scener från Mamma Mia-filmen spelades in. En otroligt mysig och fin strand. Vi bestämde på stående fot att åka tillbaka i morgon och stanna där hela dagen. Men idag var det Agios Ioannis Sto Kastri som stod på programmet. Även känd som Mamma Mia-kyrkan där bröllopsscenerna spelades in, om ni minns. En smal slingrig väg, utan räcke och med avgrundsstup nedanför, ledde ned till klippan med den lilla vita kyrkan på toppen. 109 tokbranta trappsteg senare var vi uppe. Kyrkan är pytteliten och rymmer bara några få personer så inomhusscenerna spelades in i studio. Men utsikten var härlig. Ett gott råd dock: åk hit tidigt på morgonen eller sent på eftermiddagen. När vi kom var det nästan tomt på folk. Minuterna efter att vi klättrat upp kom en badbåt in och på ett ögonblick kryllade det lilla kyrktorget av folk och omöjliggjorde effektivt all sorts vettig fotografering. Nåja, been there, done that! Efter välbehövlig vätskepaus drog vi vidare till den lilla byn Glossa. En tvättäkta grekby. Vi åt lunch på taverna Agnanti som är känd både för sin fantastiska mat och utsikt. Vi kan bara instämma i det. Vi åt en ruskigt god gryta med bl a paprika, plommon och fläskkött. Till efterrätt åt vi en hemmagjord citronsorbet som är värd att köra hela vägen för, bara den. Efter lite strosande i gränderna gav vi vika för hettan och susade hem igen för en skön siesta i vårt luftkonditionerade hotellrum. Nu har vi precis käkat ugnsrostad get (!) och köttbullar i tomatsås och landat på ett café i hamnen där vi ska sörpla i oss lite kalldryck för att upprätthålla vätskebalansen i värmen. Kalinichta från Annika och Faster