På väg med Annika: juli 2012

lördag 21 juli 2012

Regnbilder

Några bra saker med regn:

Jag slipper vattna rabatterna

Pollenkänningarna minskar

Det går att ta coola bilder

Skickat via Blogsy

lördag 7 juli 2012

Lappis CSI - Christ Scene Investigation

För 93 (!!!) år sedan startade norra Sveriges coolaste festival i Husbondliden. Varje år sedan dess - under första veckan i juli - förvandlas denna oansenliga lilla by, i Västerbottens inland, till ett myllrande festivalområde med upptill 10 000 besökare. Här finns något för alla, barn, tonåringar och vuxna (man får själv välja vilken kategori man tillhör).

Här har jag tillbringat många somrar i mitt liv, boende i husvagn med familj och kompisar. När jag var tonåring var min högsta önskan att få tälta i "Raggarbacken". Namnet lär ska ha upstått på femtio- och sextiotalet, när Lyckseles raggare körde ut till Husbondliden för att spana på alla snygga frikyrkotjejer. Jag minns att det kunde vara ganska stökigt där även under åttiotalet, då inte alla som besökte Lappis hade rent mjöl i påsen. Fick aldrig med mamma på tältarlinjen, vilket nog var klokt.

Uppe vid Raggarbacken 2012 hägrar lugnet

Lappis är som en vitamininjektion. Man träffar en massa härliga människor - vissa är gamla bekantskaper och vissa är helt nya. Det är också nåt visst med enkelheten. Alla samlingar hålls i stora tält, inte i tillrättalagda konferenslokaler. Trots att de enkla träbänkarna är stenhårda och kräver att man har med både filt och dyna för att kunna sitta någorlunda bekvämt, så vore det inte detsamma utan dem. Till och med varmkorven med pulvermos smakar ljuvligt och kön till korvluckan ringlar lång efter varje samling. Men framförallt påminns man om vad Gud gör i människors liv varje dag. Som fantastiska Divine Blessing (ja, hon heter faktiskt så) som, höggravid, blev tvungen att lämna allt och fly till Sverige från Kongo-Kinshasa med sina barn efter att beväpnade män brutit sig in i hennes hem och försökt döda hela familjen. När hon flydde, låg maken blodig och sönderslagen på golvet och hon var säker på att han var död. Ensam, i ett främmande land (Sverige) med sina barn blev hon tvungen att försöka bygga upp ett nytt liv. Så, en dag, några år senare, ringde telefonen. Det var hennes man. Han levde! Efter attacken hade han blivit funnen av någon som tog honom till sjukhus, svårt knivhuggen i magen. Han överlevde och tog sig så småningom till ett flyktingläger i Zimbabwe. Han var säker på att hela familjen var död men på mirakulösa vägar fick han veta att de befann sig i Sverige. Nu är familjen återförenad. Divine har fått tillbaka sin man, barnen har fått tillbaka sin pappa. Och sonen hon födde medan hon var på flykt, gav hon namnet Gift (gåva). Trots att hon varit med om saker, så outhärdligt svåra att man inte ens kan förstå en bråkdel, så menar hon att hon aldrig någonsin var övergiven av Gud. Han bar henne genom allt och gav henne den styrka hon behövde. Divine Blessing. Gudomlig välsignelse.

Min nya coola "pin"

Lappis bjuder alltid på förstklassiga musikaliska upplevelser. En av kvällarna hade vi förmånen att få släppa loss med den här killen:

Mr Samuel Ljungblahd in action

Pingst Ung-galans tolkning av Ranelids Mirakel

Barnen har ett eget Lappis och där var det drag vill jag lova. Tror jag ska vara barn på nästa års Lappis. De verkar ha grymt kul med cool musik, ansiktsmålning, lekar och spännande samlingar. Jag borde kunna smälta in bra i gänget, eller...?

Myller på "kyrkbacken"

På väg mot korvluckan

Hejdå Lappis för den här gången. Ses igen nästa år. Och då tror jag det blir husvagn. I Raggarbacken...

Skickat via Blogsy

onsdag 4 juli 2012

Det har blivit sommar...

Det har blivit sommar medan jag var borta...

Skickat via Blogsy

Home sweet home

Nyvaken efter första natten i egen säng på två och en halv vecka. Kändes nästan främmande på nåt sätt. Konstigt hur kroppen ställer om och vänjer sig vid olika underlag. Sängarna i Grekland är inte direkt kända för att vara mjuka och sköna. Tänk marmorplatta med ett lakan ovanpå. Nu var sängarna på vårt hotell på Skopelos ovanligt sköna för att vara grekiska. När vi var på Naxos förra året hände det fler än en gång att jag vaknade mitt i natten av att jag tappat känseln i armarna eller att ryggen var av på mitten eftersom sängen var så hård. När jag kom till mamma i lördags såg jag fram emot att få sova i en mjuk och skön säng, men den kändes plötsligt alldeles för mjuk. Så gjorde faktiskt även min egen säng. Min kropp är omprogrammerad till att sova på marmorplatta. Måste nog åka tillbaka till Skopelos. Och snart är det dags för sängbyte igen när jag åker till Lycksele ett para dagar och ska bo på hotell. Ser att grannen har hängt upp sin hängmatta. Kanske får testa den när jag kommer hem igen.

Min näsa förnekar sig inte. Efter två sköna allergifria veckor i Grekland så hinner jag knappt av planet innan den börjar producera enorma mängder...ja, ni vet vad jag menar. Jag och den svenska sommaren är inte riktigt kompatibla. Får nog börja emigrera till nån grekisk ö på somrarna. Ska bara få med arbetsgivaren på det förslaget så att jag får ledigt.

Nu ska jag ta itu med uppackning och tvätt och sedan tänker jag parkera på uteplatsen och njuta av "Sommar" i P1, en frappe och en god bok. Tjing!