Här har jag tillbringat många somrar i mitt liv, boende i husvagn med familj och kompisar. När jag var tonåring var min högsta önskan att få tälta i "Raggarbacken". Namnet lär ska ha upstått på femtio- och sextiotalet, när Lyckseles raggare körde ut till Husbondliden för att spana på alla snygga frikyrkotjejer. Jag minns att det kunde vara ganska stökigt där även under åttiotalet, då inte alla som besökte Lappis hade rent mjöl i påsen. Fick aldrig med mamma på tältarlinjen, vilket nog var klokt.
Uppe vid Raggarbacken 2012 hägrar lugnet
Lappis är som en vitamininjektion. Man träffar en massa härliga människor - vissa är gamla bekantskaper och vissa är helt nya. Det är också nåt visst med enkelheten. Alla samlingar hålls i stora tält, inte i tillrättalagda konferenslokaler. Trots att de enkla träbänkarna är stenhårda och kräver att man har med både filt och dyna för att kunna sitta någorlunda bekvämt, så vore det inte detsamma utan dem. Till och med varmkorven med pulvermos smakar ljuvligt och kön till korvluckan ringlar lång efter varje samling. Men framförallt påminns man om vad Gud gör i människors liv varje dag. Som fantastiska Divine Blessing (ja, hon heter faktiskt så) som, höggravid, blev tvungen att lämna allt och fly till Sverige från Kongo-Kinshasa med sina barn efter att beväpnade män brutit sig in i hennes hem och försökt döda hela familjen. När hon flydde, låg maken blodig och sönderslagen på golvet och hon var säker på att han var död. Ensam, i ett främmande land (Sverige) med sina barn blev hon tvungen att försöka bygga upp ett nytt liv. Så, en dag, några år senare, ringde telefonen. Det var hennes man. Han levde! Efter attacken hade han blivit funnen av någon som tog honom till sjukhus, svårt knivhuggen i magen. Han överlevde och tog sig så småningom till ett flyktingläger i Zimbabwe. Han var säker på att hela familjen var död men på mirakulösa vägar fick han veta att de befann sig i Sverige. Nu är familjen återförenad. Divine har fått tillbaka sin man, barnen har fått tillbaka sin pappa. Och sonen hon födde medan hon var på flykt, gav hon namnet Gift (gåva). Trots att hon varit med om saker, så outhärdligt svåra att man inte ens kan förstå en bråkdel, så menar hon att hon aldrig någonsin var övergiven av Gud. Han bar henne genom allt och gav henne den styrka hon behövde. Divine Blessing. Gudomlig välsignelse.
Min nya coola "pin"
Lappis bjuder alltid på förstklassiga musikaliska upplevelser. En av kvällarna hade vi förmånen att få släppa loss med den här killen:
Mr Samuel Ljungblahd in action
Pingst Ung-galans tolkning av Ranelids Mirakel
Barnen har ett eget Lappis och där var det drag vill jag lova. Tror jag ska vara barn på nästa års Lappis. De verkar ha grymt kul med cool musik, ansiktsmålning, lekar och spännande samlingar. Jag borde kunna smälta in bra i gänget, eller...?
Myller på "kyrkbacken"
På väg mot korvluckan
Skickat via Blogsy
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar