På min fyrtioårsdag förra året fick jag en ridtur i present av mina barndomsvänner. Fredagen den 28 september var det dags att lösa in den. Vi åkte till Västanåfallet som ligger naturskönt ett par mil från Timrå. Där väntade hästen Nicke och hans kompisar på oss. Med guiden Jennifer i täten red vi ut i det vackra landskapet. Solen sken och träden sprakade av alla höstfärger. Trots att jag inte ridit på femton år så satt takterna i och Nicke var snäll och tålmodig trots att jag råkade lugga av honom en tuss av manen under en galopp. Efter två timmars fullkomligt magisk ritt, galopperade vi in på gården där gofika väntade. Tack älskade vänner för världens bästa present!!! Och jag kan verkligen rekommendera Västanåfallet för den som är sugen på nåt vackert och annorlunda. Nu har jag inget annat val än att börja rida igen...
Några av gårdens fina hästar
Jag presenterades för nordsvensken Nicke. En lugn och pålitlig gammal travare som vid 22 års ålder njuter av pensionärslivet på Västanåfallet.
Jo, jag tog mig upp på hästryggen utan stege...
Äntligen på väg i det fantastiska höstvädret
Vi red genom vacker skog, vadade över bäckar och vågade oss på snabb galopp efter småvägarna. Otroligt hur kroppen minns trots att det var så länge sen jag red.
Västanåfallets brusande vatten
Hemma på gården igen, lagom till att det började mulna
Lite mys innan det var dags att säga ajöken för den här gången
Skickat via Blogsy
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar