På väg med Annika: Naxos

I väntan på att det ska bli dags att bege sig till Skopelos så tänkte jag presentera en annan pärla i den grekiska ö-världen, nämligen Naxos. Jag har varit där tre gånger de senaste åren och det kommer definitivt att bli fler besök. Naxos tillhör ö-gruppen Kykladerna och det är en ö man inte blir färdig med i första taget om du frågar mig. Ska du inte byta ö, frågade en vän när jag bokat förra årets resa. Näää, varför det? Fast i år blir det som sagt en ny ö men det blir en senare historia. 2012 vann Naxos, för åttonde året i rad, omröstningen om Greklands bästa ö på greklandssajten Kalimera. Jag kan bara hålla med. Naxos har ljuvliga stränder med finkornig, vit marmorsand, turkost vatten, vita sockerbitshus med målade dörrar, höga berg och fantastiska vyer. Den gamla delen av Naxos stad, Kastro, är byggd som en labyrint som ursprungligen hade syftet att beskydda invånarna bl a från pirater. När man ger sig in i de vindlande gränderna vet man aldrig riktigt var man ska komma ut igen. I gränderna runt Old Market kryllar det av små butiker och tavernor och ibland förirrar man sig in bland lokalbefolkningens kvarter och landar nästan i någons vardagsrum.

Naxos stad, Chora

Gränd i Kastro

På kvällarna kan man strosa omkring på paralian, hamnpromenaden, medan man funderar över vad man ska äta till middag. Tavernorna ligger tätt och det man behöver besluta sig för är om man ska äta vid vattnet eller inne i gränderna. Komplicerade beslut med andra ord. En av mina favoriter är taverna Meze2 som ligger utefter hamnpromenaden. Jag brukar ju snoka reda på var lokalbefolkningen intar sina middagar. Det är liksom mitt sätt att kvalitetssäkra. På Meze2 blir man blir emottagen som en vän. Även om det är knökfullt finns det alltid plats för ett bord till och tycker man inte om maten så får man skicka tillbaka den och välja något nytt från menyn. Dessutom serverar de den mest sammetslena grekiska yoghurten med himmelsk morotssylt till dessert. Ja, jag vet att det låter konstigt, men deras morotssylt är bland det godaste jag någonsin ätit.

Paralian - hamnpromenaden

En av sevärdheterna i Naxos stad är portaran på sin klippa. Portaran är en rest från ett Apollontempel som påbörjades för över 2500 år sedan, men aldrig blev färdigt. Jag är själv inte så insatt i- eller intresserad av grekisk mytologi och arkeologi. Däremot gillar jag gamla ruiner och stenhögar för att det ofta gör sig bra som fotoobjekt. Obildad, javisst! Vid portaran kan man beskåda den vackra solnedgången i havet och tävla med andra turister om den bästa solnedgångsbilden. Tror bestämt att det var jag som avgick med segern den här kvällen...

Portaran

Att bada på Naxos är ett rent nöje, bokstavligen. Stränderna består av vit, finkornig marmorsand och vattnet är sådär härligt turkost och klart. Många stränder är långgrunda vilket gör Naxos till ett barnvänligt badparadis. Ca 5 km utanför Naxos stad ligger byn Agios Prokopios. Där finns en lång, härlig strand som sedan övergår i Agia Anna, som övergår i Maragas, som övergår i Plaka, som övergår i...ja, stranden fortsätter flera mil och byter bara namn med jämna mellanrum. Bitvis är det tätt mellan solstolarna, bitvis är man nästan ensam och bitvis träffar man på dem som föredrar att sola och bada mer avklätt. Det finns gott om utrymme för alla varianter. Till Agios Prokopios, Agia Anna och Plaka går det buss flera gånger per dag men det jag gillar bäst är att cykla. Även om det innebär att ta sig över mördarbacken vid berget Stelida som sedan sluttar ganska brant ned mot Prokopios. Man kan alltid hoppas att bromsarna funkar...

Agios Prokopios härliga strand

Om man badar vid Maragas behöver man knappt kliva upp ur vattnet för att äta lunch. Taverna Paradiso har placerat sina bord och stolar under ett stort pinjeträd vid vattenbrynet. Tavernan kan nog anses som lämplig även för en romantisk middag i solnedgången - tror jag i allafall. Har ärligt talat inte haft förmånen att testa själv.

Taverna Paradiso, Maragas

På Naxos kryllar det av mysiga bergsbyar. Då ön är såpass stor och bergig är det enklare att ta sig fram med bil än med moppe. Trafiken uppe i bergen är lugn och man kör knappast fortare än 50 km/h. Det enda man får passa sig för, är en och annan åsna som står parkerad mitt på vägen.